Idag är det din namnsdag. Den första utan dig. Jag saknar dig. Såg en bild på dig nyss, tårarna kom. Du är så älskad och så saknad, varje dag. Du var en underbar morfar, en underbar person. Jag saknar dig så.. Alla mina fina minnen är allt jag har kvar. Och min tacksamhet mot dig, tacksamheten av att ha fått ha dig i mitt liv. Växt upp med dig. Tacksamheten mot att jag växte upp med att se dig varje dag, träffa dig varje dag, och/eller prata med dig i telefonen varje dag. Är det så konstigt att det känns tomt utan dig? Jag hoppas så innerligt att du har det bra där du är nu, att du har frid. Jag älskar dig. Din plats i mitt hjärta finns alltid kvar, älskade morfar! Vila i frid! ♥