Sjuklingen är igång!


Jag är ju sjuk. Jag hostar, har ont i halsen, mår illa av och till, yrseln har slagit till varje dag dem senaste två veckorna & jag har huvudvärk...
Plus att det går ju lite fel, det går inte åt rätt håll, nerååååååt!! Det står still, går upp, står still, går upp x'(
Jag tror att jag ska göra mig lite gladare, peppa upp mig med att måla mig med mitt nya Chanel nagellack som jag fick av min syster när hon kom hem från Paris =)

Nu när jag ändå har tid, så kan jag ju hålla mitt löfte och berätta om gymnastiken i söndags. This is what happened:
Ja, allt gick ju jättebra, jag klarade handvolt med bara en person som stod bredvid och hjälpte till med en arm, det var helkul. Sedan i slutet så skulle vi köra styrka, allt gick jättebra, eller helt okej iallafall, tills sista grejen, jag kan inte förklara vad det var... Men dem sa att man vill verkligen spy efter det typ, haha.
Så jag körde på, tänkte "jag ska klara den här, jag tränar inte i ett lag så jag ska ge järnet när jag får vara med, jag ska klara hela, kom igen, kom igen, kom igen" ja, så tänkte jag ungefär.
När jag hade klarat hela så föll jag ihop, kände hur astman kom rusande och kunde inte andas, jag kunde inte sitta upp, tappade koncentrationen, jag låg där och typ, hyperventilerade, kunde inte andas.
Sedan hörde jag hur Carro Hell (våran headcoach) pratade med mig, hon försökte få mig att andas lugnt och få in luft i lungorna. Jag låg där och försökte andas, sedan hämtade någon min astmamedicin som jag andades in, sedan började jag skaka. Jag försökte andas, försökte fokusera mig på vad jag gjorde och vart jag var.
Sedan låg jag där hur länge som helst, försökte andas, medans Carro Hell hjälpte till. När jag kunde andas någorlunda normalt frågade Carro Hell om jag ville testa sitta upp, jag kände att jag inte klarade av det. Jag fick min vattenflaska, drack lite, försökte andas, drack lite osv..
Efter ett tag fick jag lov att försöka sitta upp, för träningen var slut, jag fick hjälp att sätta mig upp av Carro Hell, söta Fellan kom och "tröstade" mig lite, gymnastiktränaren pratade lite med mig, sedan efter ett tag så hjälpte Carro Hell mig att gå över mattan till min väska och mina skor, hela tiden kändes det som benen skulle svika mig och jag skulle falla ihop för varje steg jag tog.
När jag sedan försökte kämpa mig till buss stationen så ringde jag mamma & pappa, dem fick åka och hämta mig, jag skulle ta mig ner till Kristine gymnasiet så skulle dem hämta mig där. Jag hann halvvägs, sedan ringde mamma så dem fick åka upp och hämta mig där jag var. Jag hade då fallit ihop typ, 4-5 gånger redan.
I bilen på vägen hem till oss, så sov/svimmade jag av ända tills vi var hemma. Precis innanför dörren så föll jag ihop en gång till...
Väl hemma så fick jag äta en massa, massa mat bara så jag kunde orka mig ner och duscha utan att falla ihop! Ett vanligt astmaanfall är jobbigt, men detta var det värsta jag någonsin varit med om + att jag missade hela stretchningen i slutet. Resten av BSA stretchade bort sin värsta träningsvärk, jag hyperventilerade och hade världens träningsvärk dagen efter... Alla hade ju träningsvärk liksom menmen...

Stort tack, först och främst till Carro Hell, sedan till den som hämtade min vattenflaska och den som hämtade min medicin och till Fellan som var så snäll! =)

Det var iallafall vad som hände, jag hatar verkligen att ha astma! Häng kvar så får ni se vad jag fick från Paris! ;)




Puss&Kram, Sanna!

Make My Day Sweetness

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0